Jag vet att det har med alla hormoner o göra. De där när man gråter för minsta lilla. Oftast gråter jag helt plötsligt utan för varning och då över inget speciellt. Det har hänt ett par gånger nu denna graviditet. Men denna vecka har ja tänkt på saker som ja tycker är jobbiga. Som denna hemska värld man har sina barn i, det är sjukt och jag är rädd för vad mina små barn kanske kommer gå igenom. Det mesta blir bara värre känns det som, det är våldtäckter och färsvinnanden hit och dit. Fruktansvärt.Och jag får tårar i ögonen bara av att tänka på min lilla tjej som är så liten och inte förstår allt ännu. Man vill ju skydda de hela livet även om det är omöjligt. Nu när man lagt lilla tjejjen och hon sovit en stund, vill ja bara ta upp henne och säga att allt kommer bli bra, att hela hennes liv kommer bli perfekt och att jag älskar henne för alltid. Jag saknar henne såå när hon sover, det är det jobbiga nu. Jätte löjligt kanske men ja.. gravid gravid :PIgår kikade vi även på en film, safe haven... Jag sa till S att en vän grät och sa att den var ledsam, och att det säkert var för.att hon var gravid o så skratta vi lite åt de. Filmen va fin och inte kommer jag gråta tänkte ja när filmen nästan var slut. Men sen.. 5 min innan allt sluta, DÅ kom det! Fy fasiken, det var ledsamt.. mest för jag tänkte på pappa som ju bor i himelen. Men även för att jag varit så känslig denna vecka. Jag fick sådär andnöd som när man var liten.. ja idag kan jag skratta åt det men igår va de jobbigt. Huvudvärken kom direkt och har legat kvar hela dagen idag. Nä nog om detta sorliga, om 3 månader är det över hoppas ja. Fast då har man ytterliggare en skatt att oroa sig för.
